Nummer tre ut är Cecilia Levy.

Det första jag såg som var gjort av Cecilia Levy var en av hennes koppar. Och även om de helt klart kändes oanvändbara, var det någonting med dem som fastnade. När någonting är gjort i ”fel” material blir det genast intressant. När materialet dessutom är någonting så ömtåligt som papper blir jag fascinerad.

Cecilia har gått på Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg och har även jobbat på skolan som lärare i grafisk form. Men längtan efter att göra någonting ordentligt med händerna förde henne åter till skolbänken. Till Leksand och bokbinderi på Leksands folkhögskola. Även om hon nu är papperskonstnär finns böckerna kvar i allra högsta grad, men nu som material till skulpturerna.

Varför just papper? Hur började det? Har du jobbat med andra material innan?

Papper har alltid funnits där. Från barndomen och framåt har jag tecknat, målat, klippt och klistrat. Jag är utbildad grafisk formgivare och handbokbindare, så det har även varit mitt arbetsmaterial sedan länge. Jag tycker om allt papper; från krispigt nytt och slätt via handgjort i vackra färger, mönster eller med synliga växtfibrer – men allra mest gillar jag gammalt papper, med spår av en tidigare historia, med fläckar, ljusskador, hål och skrynklor. Sparar på gammalt papper; från fina omslagspapper till enstaka blad som jag hittar. Har svårt för att slänga.

Vad är det som är svårt med att skapa i papper framför andra material och vad är det som är lättare?

Jag känner en väldig frihet när jag skapar i papper. Det är billigt, finns i obegränsad (än så länge) mängd och det jag gör belastar inte miljön nämnvärt. Att våga – och ha råd – att experimentera och misslyckas är viktigt. Jag arbetar med pappret både i vått och torrt tillstånd. Eftersom det består av fibrer som sväller av väta är det svåraste att veta hur det kommer att te sig när det torkat. Det kan krympa och dra ihop sig på sätt jag inte räknat med. Papprets förgänglighet tycker jag är intressant, men det är också det som kan ställa till det, det är ju ett ömtåligt och skört material som lätt går sönder.

Många av dina arbeten är gjorda av papper från böcker. Vilken typ av papper föredrar du att jobba med?

Jag föredrar att jobba med böcker från slutet av 1800- till ca 1960-talet. Pappret var antingen av mycket billig kvalitet med hög trähalt eller av fin kvalitet, med hög lumphalt, vilket innebar nermalda textilier. Det gav ett tjockt filtaktigt papper. Det trähaltiga blev lätt missfärgat, har ofta en brun ton och börjar mer och mer återgå till att likna sitt ursprung: trädet. Det ser nästan ut som fanér; tunna skivor av trä, när jag klippt i sådana böcker.

Vilket är det roligaste projektet du gjort?

Roligaste projektet hittills är nog mina luddiga pappersstövlar! De gjordes till en utställning på Galleri L2 i Gamla Stan, där tio konstnärer var inbjudna att arbeta utifrån temat skor.

Vad är det mest förödande du varit med om när du jobbat med papper?

Trista händelser: jag hade nästan täckt en hel jumbo-ballong med pappersrundlar – och den small rakt framför ansiktet på mig… Andra gånger jag svurit är när jag fått skölja av färdiga pappersobjekt som torkat fast på till exempel porslin för att jag använt för lite släppmedel. Jag jobbar med papier maché-teknik, vilket förutsätter att jag använder en konkav eller konvex form att lägga papper och klister på. Denna form måste smörjas med något släppmedel först, som vaselin, flytande tvål eller liknande.

Vad jobbar du med just nu? Vilket är ditt drömprojekt?

Just nu arbetar jag intensivt inför flera utställningar. Sofia International Paper Art Biennial 2013 i Bulgarien, sedan blir det en grupputställning på Dalslands Konstmuseum och därefter separatutställning i Örebro. Jag vill gärna jobba större, till exempel med offentlig konst. Ett riktigt stort utsmyckningsuppdrag vore drömmen.

Känner du ett ökat intresse för papperskonst? Att tiden det tar och hantverket skapar ett extra stort intresse?

Ja, det finns ett stort intresse för papper. Många faktorer samverkar till det: det ökande motståndet mot vårt uppskruvade tempo och en alltför hög konsumtionstakt i kombination med den svajiga världsekonomin, har lett till den enorma DIY-vågen världen över, samt miljömedvetenhet och intresse för återbruksskonst. Handgjort har blivit exklusivt och prefixet ”slow” sätts framför ord; slow-food, slow-living, slow-art. En protest mot stressen och hetsen.

Vad har du själv för favoriter inom papperskonsten?

Jag har många favoriter. Janna Syvänoja, Nel Linssen, Mary Button Durell, Lisa Nilsson, Valerie Buess, Domingos Tótora… och alla andra jag länkar till på min blogg.

Se mer av Cecilias konstverk på hennes hemsida cecilialevy.com och missa heller inte Cecilias blogg som kontinuerligt uppdateras med hennes jobb och tips om och bilder från spännande utställningar och hennes workshops.

Om du vill se fler kreationer i papper rekommenderar jag min Pinterest-board kallad Paper play. Allt finns där – avancerat som enkelt! Och det uppdateras konstant. Varje bild är länkad till sin källa, så att du kan läsa mer om respektive formgivare och många saker är även riktigt bra DIY-inspiration för den som vill testa på hur papper är att arbeta med.

Det här är del 3 i intervjuserien om papperkonst. Tidigare intervjuer är med pappersskulptrisen och illustratören Fideli Sundqvist och med webbutikägaren Justine Fahd som bara säljer saker av papper.

Nummer två ut är Justine Fahd.

Australienska Justine Fahd är den grafiska formgivaren som bestämde sig för att visa världen allt det fantastiska man kan göra med papper. För snart tre år sedan startade hon en webbutik där bara pappersprodukter säljs och hennes blogg är vigd åt att visa upp spännande papperskonstnärers arbeten.

Varför en butik med bara pappersprodukter?

När jag startade Upon A Fold ville jag dela med mig till andra alla de unika sätt som formgivare arbetar med papper. Jag hittade alltid ovanliga och smart pappersprodukter, främst från Japan, och de flesta av dem var inte kända för någon utanför Japan. Jag ville ändra på det.

Jag älskar papper och jag älskar hur några enkla veck kan skapa något vackert. Upon A Folds fokus är definitivt pappersprodukter eftersom papper har alltid har intresserat mig mest, men vi säljer även tyger.

Skapar du själv i papper?

Jag frilansar som grafisk formgivare, så jag jobbar med papper hela tiden. I framtiden skulle jag vilja formge mina egna produkter för butiken, men för tillfället tycker jag om att bara utforma gratis DIY-gåvor för våra kunder.

Mitt fokus just nu är att stödja andra formgivare och visa vad de gör, men jag ser verkligen fram emot att ta lite ledigt i framtiden för att skapa mina egna produkter. Jag har så många idéer som jag skulle älska att utveckla.

Vilken är den mest populära produkten i butiken?

Jag skulle säga ”Airvase” av japanska Torufu Architects.

Varför tror du papper är så populärt i design och grafisk design just nu?

Jag tror att det nuvarande uppsvinget som papper fått kan bero på att vi inte längre har kontakt med papper så ofta som vi en gång hade. Vi uppskattar det nu mer som något konkret och verkligt och inte något som kan raderas för alltid genom att trycka på en knapp.

Papper i konsten framträder i de mest nyfikna och oväntade sätt. Jag tror att det är det som fångar människors fantasi och intresse – att något vi alla växt upp med, något som är så vanligt för oss kan vara så intressant och vacker.

Vem är din favorit bland alla dem som gör produkter och konst i papper?

Det är omöjligt för mig att bara nämna några! Jag har en lång lista över favoritdesigners och papperskonstnärer på min blogg. Det är en stor resurs för alla som är intresserade av att upptäcka mer om papperskonst och design i papper.

Kan du rekommendera några länkar för dem som är intresserade av att veta mer om papperskonst?

Pinterest och Flickr är två bra ställen att börja på. Och den långa listan av papperskonstnärer på min blogg.

Intresserad av att se mer av Justine Fahds kärlek till papper? Besök då Upon A Fold och den tillhörande bloggen.

Om du vill se fler kreationer i papper rekommenderar jag min Pinterest-board kallad Paper play. Allt finns där – avancerat som enkelt! Och det uppdateras konstant. Varje bild är länkad till sin källa, så att du kan läsa mer om respektive formgivare och många saker är även riktigt bra DIY-inspiration för den som vill testa på hur papper är att arbeta med.

Det här är del två i intervjuserien om papperkonst. Tidigare intervju är med pappersskulptrisen och illustratören Fideli Sundqvist.

Först ut är Fideli Sundqvist.

Fideli Sundqvist är utbildad på Nyckelviksskolan och Konstfack, och jobbar nu med stora och små uppdragsgivare inom många olika branscher. Hon kallar sig pappersskulptris och illustratör, och just det där med papper gör henne ganska egen och mycket intressant. Hon gick från att illustrera på papper till att istället bygga i papper och ser själva hantverket som en skön vila från att komma på idéer.

Vad är det som är roligt med att arbeta i just papper?

Jag tror att jag kände någon slags frustration över att det tvådimensionella inte räckte till för vad jag ville berätta. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om att jobba med händerna. Själva hantverket i sig är en skön och viktig del i arbetsprocessen. Att bli som en liten maskin är både väldigt kul och harmoniskt, tycker jag.

När jag var yngre ville jag hålla på med dockteater och scenografi och det är ju lite vad jag då och då får göra nu. Det är härligt att bygga objekt och sedan flytta omkring på dem, låta de avfotograferas och skapa bilder och berättelser. Det är ett inspirerande och varierat sätt att jobba på som passar mig.

Vad är det som är svårt med att skapa i papper framför andra material och vad är lätt?

Jag trodde att det skulle vara enormt tidskrävande och att föremålen skulle bli sköra, men de tål mycket mer än vad man tror. Men det är svårt att skicka runt dem i världen.

Att pappersobjekten behöver bli fotograferade är också ett extra moment som jag inte helt fått in vanan med än. Jag känner mig inte så haj på fotografering själv, så det bästa är när jag arbetar tillsammans med en fotograf. Det är väldigt lyxigt och det blir en helt annan nivå på kvalité och bild. Är man ”ritande” eller ”målande” illustratör eller sitter med datorn och formger kan man ju ha kontroll och leverera hela arbetet själv, så på så sätt är det lite omständligt att jobba med papper.

Jag använder inga specialpapper. Mina favoritpapper är vanliga färgade A4:n som inte är för tjocka. Det är de jag använder mest.

Vad är det mest förödande du varit med om när du jobbat med papper? Kattattacker, tekoppar som välts, lim som hamnat överallt, modeller som kommit i kläm?

Jag har hittills inte varit med om något riktigt förödande. Men ibland kan jag fasa inför tanken att det skulle bli inbrott på kontoret och att någon skulle förstöra alla pappersobjekt som jag gjort till ett projekt eller att det skulle börja brinna eller bli vattenskada.

Det gör ont i en när man tänker att saker man lagt ner mycket tid på och som faktiskt inte går att göra om likadant bara skulle försvinna. Jag har svårt att föreställa mig att jag skulle kunna smälta och acceptera en sån grej. På ett eller annat sätt lär det ju hända en dag, men så länge grejerna hunnit bli fotograferade kan man känna sig lugn.

I många tidningar just nu ser man en hel del pappersrekvisita och mycket grafisk design som bygger på modeller i papper. Varför tror du att papper blivit så populärt?

Jag har funderat på det och jag tror det på något sätt har att göra med att man ser hantverket bakom. Det ligger inte allt för långt bort från vad folk själva någon gång har gjort eller då och då pysslar med hemma. Det finns nog också en fascination över hur saker är gjorda. Man kan titta på det länge och faktiskt se hur det hela är gjort. Sen är det skönt att titta på. Pappersfärgerna är inbjudande och det är inte barnsligt utan snarare lekfullt och kreativt.

Vad jobbar du med just nu? Vilket är ditt drömprojekt när det gäller just papper?

Just nu ska jag börja med ett stort projekt till ett ställe i Kanada där jag ska bygga upp olika ”scener” i ett par montrar. För mig är det ett helt nytt sätt att jobba på och det känns som en riktig utmaning. Det ska bli väldigt kul.

Jag har massa drömprojekt, men ett är att låta pappersfigurerna bli rörliga. Att få samarbeta med en animatör och även med musiker på ett eller annat sätt vore superkul!

Vad har du själv för favoriter inom papperskonsten?

Det görs mycket fina grejer. Jag har ingen särskild papperskonstnär som jag tycker extra mycket om utan mer projekt man ser då och då. Rob Ryan gör sjukt fina papperssiluetter. Han är väl den främsta inom 2D, men även Annie Vought som skär ut text gör hjärtträffande grejer.

Sugen på att se mer av Fidelis fantastiska pappersvärld? Besök då hennes portfoliosida fidelisundqvist.com och bloggen fidelisundqvist.blogspot.com. Du kan även följa Fidelis arbete via Facebook.

Om du vill se fler kreationer i papper rekommenderar jag min Pinterest-board kallad Paper play. Allt finns där – avancerat som enkelt! Och det uppdateras konstant. Varje bild är länkad till sin källa, så att du kan läsa mer om respektive formgivare och många saker är även riktigt bra DIY-inspiration för den som vill testa på hur papper är att arbeta med.

”Den lite galna historien. Det tunisiska paret som kontaktar mig och Anna på varsitt håll ovetandes om att vi delar studio. Resan till Tunisien där de tar emot oss med öppna armar. Hur de tar oss runt på turné, bjuder oss på mat, visar oss runt och ger oss möjligheter!” Elisabeth Dunker om arbetet med House of Rym.

Sugen på att göra ett tryck? Allt du behöver är en idé om ett enkelt tryck du vill göra, foam, en burk till en filmrulle, tryckfärg och en bit tyg att trycka på. Gör ett eget enkelt texiltryck!

Jag är ganska säker på att allt Elisabeth Dunker rör vid blir till guld. Guld som i alltid lika fantastiskt inspirerande design. Allt från kollektionen ”Things” för Urban Outfitters till filten ”Bu! Indian” för Little Red Stuga, och inte minst den egna plattformen Fine Little Day med vardagsblogg och webbshop med egen och andras design.

I sitt senaste stora projekt har Elisabeth med sig mönsterformgivaren och konstnären Anna Backlund. Deras idéer om design och mönster blev till en kollektion för tunisiska House of Rym.

Vilken typ av produkter har Anna och du gjort till House of Rym?

Vi har gjort olivträprodukter som skålar, skedar och underlägg. Dessutom mönster till ullmattor, en serie porslin och textilier – foutas som är traditionella tunisiska handdukar, samt kuddar och väskor som inte är producerade ännu. Porslinsserien består av koppar, fat, sockerskål, mjölkkanna, kaffekanna och tekanna.

Tillsammans med Fia Miari har vi också arbetat med den grafiska profilen, webbsida, monter till mässor, stylat, fotat och iscensatt produkterna. Skapat ett varumärke helt enkelt. Eller åtminstone en början till ett.

Finns det någon av produkterna som du är extra nöjd med?

Jag tycker mycket om porslinsserien som Anna och jag gjort tillsammans. Det var ett lekfullt och givande samarbete som resulterade i ett antal olika mönster som i sina karaktärer är ganska olika men ändå ”pratar med varandra”. Tanken är att man ska kunna mixa och matcha som man vill.

Vad har inspirationen varit i det här samarbetet?

Den huvudsakliga inspirationen har varit mötet mellan Sverige och Tunisien, mellan oss och dem. Den lite galna historien. Det tunisiska paret som kontaktar mig och Anna på varsitt håll ovetandes om att vi delar studio. Resan till Tunisien där de tar emot oss med öppna armar. Hur de tar oss runt på turné, bjuder oss på mat, visar oss runt och ger oss möjligheter!

Var i Sverige kommer man att kunna köpa kollektionen?

I dagsläget kan man köpa Ryms produkter i Göteborg på Aschebergsgatan 24, Once upon a time och Friends of Form. De finns även i min webbshop Fine Little Day. Flera återförsäljare kommer att ta in produkterna till hösten.

Vad jag har förstått är du inte särskilt förtjust i ordning och reda, raka linjer och det perfekt? Jag tänker bland annat på att den vågiga dekoren är lite kantig och inte satt exakt kant i kant. Varför är det så spännande?

Jag är svag för handgjort, spontant och ett inte för putsat uttryck. I grunden handlar det nog om att jag värnar om att det inte ska finnas några rätt eller fel. Att jag gläds åt när man bejakar lusten i ett skapande, oavsett vem som skapar och vad han eller hon har för bakgrund.

Det handlar också om att jag läser in genuinitet och lekfullhet i det som inte är överarbetat. En känsla som jag upplever att jag själv har svårt att fånga i min formgivning. Jag måste ofta påminna mig om att inte tänka för mycket. Så redan där går det ju fel, haha!

Vad har du mer på gång just nu?

I detta nu jobbar jag med nästa kollektion för Rym och filar på nya produkter till Fine Little Day. Sedan semester i Småland!

En av dessa utmärkta bloggar är Kurbits. Jag hittade bloggen för många år sedan då jag hade börjat konstruera egna korsstygnsmönster och letade efter en modernare typ av handarbete och slöjd. Det var alldeles innan trendvågen av hantverk inom inredning och design.

Bakom Kurbits finns journalisten Frida Arnqvist Engström. I grunden är hon konstvetare, men efter några år som journalist på tidningen Hemslöjden är det just slöjd som är grejen för henne. Då pratar vi inte bara svensk traditionell hemslöjd med näver och korsstygn. Nej, i Fridas värld är slöjd mycket mer än så och själv slöjdar hon under devisen “hur svårt kan det vara”.

Vad tror du andra tänker på när de hör slöjd? Vad är slöjd för dig?

Jag tror att många per automatik tänker mossigt, gammalt, historiskt, traditionstyngt och något musealt. Kryddat med dåliga erfarenheter från skolslöjden. Eller i alla fall tror jag att många tänkte så för fem-tio år sedan. Det finns fortfarande mycket hemslöjdat bråte i inte alltför charmiga material eller utföranden, men hemslöjd och slöjd har fått en mer samtida prägel.

Man har också börjat värdera kvalitet, handaskicklighet och kunskap. Det var inte lika tydligt för ett tiotal år sedan. Det gamla har fått en lite mer samtida roll i och med att vi nu fått en annan syn på ändliga resurser, livspussel och miljöångest.

För mig handlar slöjden nästan bara om det senare – alltså den samtida kostymen som vi idag ser att slöjden fyller ut mer och mer. Jag är nyfiken på hur gamla slöjdtekniker och gammal slöjdtradition kan översättas till samtida behov och uttryck. Det är slöjd för mig.

Hur ser du på utvecklingen inom slöjden, sedan du började för Hemslöjden till nu 2012? Hur har den påverkats av bloggar och internet i allmänhet?

Ja, självklart har nätet gjort underverk för slöjden. Världen får plötsligt plats i våra vardagsrum och vi får plats i världen. Utbytet i den globala DIY-kulturen är enormt, nätet är demokratiskt och alla får vara med. Genom att se vad andra gör med händerna inspireras vi också till att skapa.

Garngraffitin är ett bra sådant exempel. Även om de stickade värmarna till lyktstolpar eller bänkar fysiskt sitter i stadsmiljöer över världen är de ofta upplagda på nätet och på så vis spridda. Genom att se att andra på andra sida jorden använder traditionell stickteknik för att uttrycka sig i garn gör att stickare här kan börja tänka i de banorna också. Och vice versa!

Internet gör också att fler i andra åldrar och andra generationer får upp ögonen för slöjden. Nätets alla bloggar med fokus på handgjort, hållbart och miljövänligt samt möjligheten att hitta kunskap om tekniker och material har gjort att hemslöjd fått ett ökat samtida intresse. Och allt detta har hänt sedan 2005 bara.

Jag ser en så enormt stark och tydlig förändring bara de senaste sju-åtta åren och det är häftigt att få vara med om tycker jag. För mig är samtida slöjd avhängigt nätet, på samma sätt som slöjden är global i sitt uttryckssätt och i sin tradition.

Hur står det själv till med slöjdandet och gör det självandet? Gör du mycket eget till ditt hem?

Haha, eget görande… Jag är oerhört luststyrd och när eller om jag gör något har jag alltid lite för mycket lust och lite för lite tålamod. Jag slöjdar under devisen ”hur svårt kan det vara”, vilket ofta får mig att våga ge mig i kast med saker, men inte alltid bli så nöjd med slutresultatet. Just nu syr jag tre klänningar parallellt. Samma mönster i olika tyger.

Senaste fixet här hemma är en rödmålad hall, och min alldeles egna flamingorosa pysselgarderob. Den senare är jag nog mest nöjd med. Där är mitt slöjdande i ett nötskal – att få öppna den rosa garderoben och kolla in alla fina material; tyger, garn, tejpar, saxar och pennor och veta att det när som helst går att hitta på något! Det är fantastiskt fint.

Ditt allra bästa slöjdtips just nu?

Jag är oerhört glad över att jag får vara med i slöjdaktionen To Russia With Love, en aktion som stödjer homosexuellas rättigheter i Ryssland. Aktionen sker live på HBTQ-festivalen i Göteborg den 1 juni, en stor rysk docka ska sys av lappar med broderade budskap från allmänheten.

Mina tre bästa tips just nu utöver det:

1. Sajten Craftgawker är jag lite beroende av, jag blir så glad över människors kreativitet! Ibland lite tillrättalagt och amerikanskt stylish, men oftast inspirerande.

2. Rio Rio! Bra och fina pappersprodukter från Maria Broberg och Sofia Bengtsson. De går sista året på Slöjd, hantverk och formgivning i Linköping och driver Rio Rio vid sidan av studierna. Jag gillar sättet de leker med hemslöjdsmönster, former och känsla på nya material och sätt.

3) Garngraffiti som den här gör mig så glad just nu. Jag blir bara mer och mer övertygad med åren om att slöjd kan göra skillnad. Inte bara politiskt utan också förändra våra egna sätt att se på saker och ting. Jag kan virka dukar, varför kan jag inte också sätta dem på en buss? Kvalitet, hållbarhet, självsäkerhet – på alla sätt är handgjort välgjort.

Att byta handtag på köksskåp – en variant från finska Rk Design.

Är griffeltavelfärg fortfarande en kul grej eller mest bara dammigt?

Påsken är på intåg och DIY or DIE bjuder på några pysselidéer.

I Midsommarkransen söder om Stockholm har Mimmi Staaf öppnat en designbutik.

Det har öppnat en liten designbutik i Midsommarkransen strax söder om Stockholm. På tjugo vitamålade kvadratmeter möts man av noga utvalda inredningsdetaljer, omgjorda kvalitetsmöbler och ägaren Mimmi Staafs breda leende.

I Mimmi Staaf Möbelmakeri & Butik finns bland annat produkter från Fine Little Day, Klara Bothén, Donna Wilson, Areaware, L:a Bruket och isländska Dottir & Sonur. Allt är noga utvalt och Mimmi säger att den del återförsäljare irriterats av att hon ofta bara vill ha en eller två produkter från olika producenter.

Mimmi studerar till möbeltapetserare på Hantverksakademin samtidigt som hon driver sin butik. Och det är just blandningen av Mimmis egna möbler och design från andra som gör att hennes butik känns så unik. Dessutom får hon möjlighet att sälja sina klasskompisars design. Till exempel har hon just nu smycken från Sofia Sjörén i butiken.

Mimmis egenhändigt omtapetserade och ommålade möbler tar upp en hel hyllvägg i butiken. På varje möbel finns ett foto av hur den såg ut tidigare. En soffa i mörkbrunt trä har blivit mintfärgad och fått ett tyg i samma färg men mörkare nyans och två små fåtöljer med fin form men trist tyg har förvandlats till två päron. Mimmis utbildning bygger på lärande i arbete, men hon berättar om svårigheterna med att hitta bra lärlingsplatser.

– Ingen fattade riktigt vad jag ville göra i början. De tyckte mest att jag skulle sluta förstöra möbler med mina konstiga idéer och färger och istället ägna mig åt att reparera och restaurera äldre möbler.

Istället vill Mimmi ge möblerna nytt liv och ny stil genom att måla om och byta tyger. Och det är verkligen inget snabbgjort arbete. Det är många timmar som går åt och hennes förkärlek till hög kvalitet gör att tygerna hon använder kostar upptill två tusen kronor metern.

En webbutik är eventuellt på gång, så att fler kan ta del av butikens utbud. Men än så länge är det Ringdansvägen 3 i Midsommarkransen som gäller.

Mimmi Staaf Möbelmakeri & Butik

Ringdansvägen 3 i Midsommarkransen

Öppet: fre 15-18, lör 11-17, sön 11-16