Hemslöjden på Liljevalchs
Har ni varit ut till Djurgården och sett utställningen ”Hemslöjden på Liljevalchs” ännu? Jag har det, och utställningen gjorde mig både glad och inspirerad. Men tyvärr gjorde den mig även irriterad. Man har missat något av det mest grundläggande – nämligen att sätta ut namn på slöjdarna intill deras verk. Om man vill veta vem som gjort vad får man köpa en katalog för 40 kronor att slå i medan man tittar på utställningen. Såväl slöjdaren Clara Falk som Sara Degerfält på bloggen Slöjdporr har resonerat kring detta och resten av utställningen.
Själva utställningen då? Jo, den är stor och varierande och absolut sevärd! Allra bäst tyckte jag om sakerna som sticker ut form- och idémässigt men faktiskt går att använda. På bilden ovan en pinnsoffa med flätad dyna av Tomas Lundberg. Jag blev även väldigt inspirerad till att börja brodera mer korsstygn efter att ha sett otaliga fina versioner av det.
”Ser du löven för alla träd”-delen av utställningen har det varit en en del skrivande om bland några bloggare och man har kunnat följa arbetet med deras löv. Skogen är ett kollektivt verk där ”amatörer, entusiaster, professionella formgivare, erfarna slöjdare, förskolebarn, konstnärer och personer som är aktiva inom Hemslöjden” har fått göra varsitt löv utifrån en bestämd stomme. Jag blev dock lite besviken. Visst var det lite maffigt att gå i den där skogen med alla löv, men alldeles för många kändes lite halvdant gjorda. Kanske har det med tycke och smak att göra och löv-grejen passade uppenbarligen inte riktigt mig.
Mer om ”Hemslöjden på Liljevalchs” och slöjdens framtid går att läsa på DN.se som pratat med radikalslöjdaren Anders Jacobsen och textilnörden Anna-Lisa Persson i artikeln ”De lyfter svensk hemslöjd in i framtiden”.
Foto: Mats Liliequist
Kurbits – min bästa slöjdkompis
Jag följer mängder med bloggar. Följer är rätta ordet. För jag läser dem väl egentligen inte alla. Jag scrollar i RSS-läsaren tills en bild fångar min uppmärksamhet och först då tar jag mig en närmare titt. Men så finns det några få bloggar som jag läser på riktigt.
En av dessa utmärkta bloggar är Kurbits. Jag hittade bloggen för många år sedan då jag hade börjat konstruera egna korsstygnsmönster och letade efter en modernare typ av handarbete och slöjd. Det var alldeles innan trendvågen av hantverk inom inredning och design.
Bakom Kurbits finns journalisten Frida Arnqvist Engström. I grunden är hon konstvetare, men efter några år som journalist på tidningen Hemslöjden är det just slöjd som är grejen för henne. Då pratar vi inte bara svensk traditionell hemslöjd med näver och korsstygn. Nej, i Fridas värld är slöjd mycket mer än så och själv slöjdar hon under devisen “hur svårt kan det vara”.
Vad tror du andra tänker på när de hör slöjd? Vad är slöjd för dig?
Jag tror att många per automatik tänker mossigt, gammalt, historiskt, traditionstyngt och något musealt. Kryddat med dåliga erfarenheter från skolslöjden. Eller i alla fall tror jag att många tänkte så för fem-tio år sedan. Det finns fortfarande mycket hemslöjdat bråte i inte alltför charmiga material eller utföranden, men hemslöjd och slöjd har fått en mer samtida prägel.
Man har också börjat värdera kvalitet, handaskicklighet och kunskap. Det var inte lika tydligt för ett tiotal år sedan. Det gamla har fått en lite mer samtida roll i och med att vi nu fått en annan syn på ändliga resurser, livspussel och miljöångest.
För mig handlar slöjden nästan bara om det senare – alltså den samtida kostymen som vi idag ser att slöjden fyller ut mer och mer. Jag är nyfiken på hur gamla slöjdtekniker och gammal slöjdtradition kan översättas till samtida behov och uttryck. Det är slöjd för mig.
Hur ser du på utvecklingen inom slöjden, sedan du började för Hemslöjden till nu 2012? Hur har den påverkats av bloggar och internet i allmänhet?
Ja, självklart har nätet gjort underverk för slöjden. Världen får plötsligt plats i våra vardagsrum och vi får plats i världen. Utbytet i den globala DIY-kulturen är enormt, nätet är demokratiskt och alla får vara med. Genom att se vad andra gör med händerna inspireras vi också till att skapa.
Garngraffitin är ett bra sådant exempel. Även om de stickade värmarna till lyktstolpar eller bänkar fysiskt sitter i stadsmiljöer över världen är de ofta upplagda på nätet och på så vis spridda. Genom att se att andra på andra sida jorden använder traditionell stickteknik för att uttrycka sig i garn gör att stickare här kan börja tänka i de banorna också. Och vice versa!
Internet gör också att fler i andra åldrar och andra generationer får upp ögonen för slöjden. Nätets alla bloggar med fokus på handgjort, hållbart och miljövänligt samt möjligheten att hitta kunskap om tekniker och material har gjort att hemslöjd fått ett ökat samtida intresse. Och allt detta har hänt sedan 2005 bara.
Jag ser en så enormt stark och tydlig förändring bara de senaste sju-åtta åren och det är häftigt att få vara med om tycker jag. För mig är samtida slöjd avhängigt nätet, på samma sätt som slöjden är global i sitt uttryckssätt och i sin tradition.
Hur står det själv till med slöjdandet och gör det självandet? Gör du mycket eget till ditt hem?
Haha, eget görande… Jag är oerhört luststyrd och när eller om jag gör något har jag alltid lite för mycket lust och lite för lite tålamod. Jag slöjdar under devisen ”hur svårt kan det vara”, vilket ofta får mig att våga ge mig i kast med saker, men inte alltid bli så nöjd med slutresultatet. Just nu syr jag tre klänningar parallellt. Samma mönster i olika tyger.
Senaste fixet här hemma är en rödmålad hall, och min alldeles egna flamingorosa pysselgarderob. Den senare är jag nog mest nöjd med. Där är mitt slöjdande i ett nötskal – att få öppna den rosa garderoben och kolla in alla fina material; tyger, garn, tejpar, saxar och pennor och veta att det när som helst går att hitta på något! Det är fantastiskt fint.
Ditt allra bästa slöjdtips just nu?
Jag är oerhört glad över att jag får vara med i slöjdaktionen To Russia With Love, en aktion som stödjer homosexuellas rättigheter i Ryssland. Aktionen sker live på HBTQ-festivalen i Göteborg den 1 juni, en stor rysk docka ska sys av lappar med broderade budskap från allmänheten.
Mina tre bästa tips just nu utöver det:
1. Sajten Craftgawker är jag lite beroende av, jag blir så glad över människors kreativitet! Ibland lite tillrättalagt och amerikanskt stylish, men oftast inspirerande.
2. Rio Rio! Bra och fina pappersprodukter från Maria Broberg och Sofia Bengtsson. De går sista året på Slöjd, hantverk och formgivning i Linköping och driver Rio Rio vid sidan av studierna. Jag gillar sättet de leker med hemslöjdsmönster, former och känsla på nya material och sätt.
3) Garngraffiti som den här gör mig så glad just nu. Jag blir bara mer och mer övertygad med åren om att slöjd kan göra skillnad. Inte bara politiskt utan också förändra våra egna sätt att se på saker och ting. Jag kan virka dukar, varför kan jag inte också sätta dem på en buss? Kvalitet, hållbarhet, självsäkerhet – på alla sätt är handgjort välgjort.
Hemslöjden 100 år i ny kostym
Visste ni att Hemslöjden fyller 100 år i år? Nu vet ni! 366 dagar av slöjd, så trots att det redan är maj månad är det många dagar kvar. Snask har skapat denna fantastiska jubileumskostym till Hemslöjden. Handgjort naturligtvis och väldigt inspirerande.
Och ni som tycker att hemslöjd låter mossigt, er skulle jag helst vilja säga något fult ord till. Men nej, låt mig istället visa er motsatsen, varje dag här på bloggen. Hemslöjd är DIY!
